Jag har en klump i min mage och hjärnspöken som gör mig till en sån sjukt förvirrad och osäker människa att jag inte vet  åt vilket håll jag ska vända mig.

Jag vet att jag måste släppa det här annars kommer jag driva mig själv med flera till vansinne men jag kan inte släppa tanken och magens klump för jag vill inte stå där igen totalt blåögd och med ett ensamt hjärta i hand men jag vill sammtidigt kämpa för det men att kämpa mot någonting som inte går att vinna över är omöjligt!

Börjar inse att jag anntingen måste ta tag i den här saken som alltid kommer upp till ytan. Eller gå vidare och försöka läka av men en gång ett krossat hjärta alltid ett.

och egentligen handlar allt bara om mig själv.

Pernilla