Igår pratade jag och Jenny om det man skrivit innan här i bloggen och jag känner ibland att det jag skrev dagen innan var helt idiotiskt och att det jag skrev för ett, två ja flera år sen inte längre stämmer men så kommer de dagarna då alla känslorna man hade som 14 åring betyder lika mycket, smärtorna, ilskan och sorgen inom en ligger där fortfarande men jag har i allafall kommit till en instikt att det finns vissa saker som aldrig ändrats och vissa saker som sitter djupare än vad man hoppas att dom skulle göra, mer än vad dom borde, och ibland är det lätt att tänka att det är bara att släppa men sen sitter man här eller någon annanstanns och inser att flykten från sig själv och sina känslor är helt omöjlig.

Nu sitter jag dessutom och peppar med musik till P&L och hamnade lägligt nog mitt i natten och ensamheten med Thåström FanFanFan och den känns som en riktig stöt.

GodNatt