13 nov 2006
Ibland låter vi oss lurars av världens hastighet. Jag sveper med in i en dimma av stress och kyla. Ett huvud med värkade slag ett hjärta med knivar   Jag tappade någonting på vägen! Jag glömde bort vart jag skulle gå! Jag kan inte vända tillbaka för det är livet som går tidens klocka som tickar i takt med att mitt liv förändras och det gör du med ! Jag lever kvar i drömmarna. I en annan världsbild är det bara du och jag! Ingenting är krossat ingenting är förlorat!    

Helgen har varit fylld med glömma bort saker. Att  få anlända in i en annan värld! I helgen fanns det inga jobbiga stunder som i dag!  
Jag stressas av stressen!   Skrev en uppsats idag om att människor är en produkt av tiden, en sak som förbrukas eftersom och om att man måste stanna och våga leva livet för tiden går hela tiden framåt även fast man själv backar hela tiden och går nere i dalar. Min tid som jag har bara går och går och går. Kommer aldrig kunna stoppa den och aldrig får gå tillbaka och ändra. Sammtidigt som man ska leva livet så måste man tänka på vad man gör! vad man säger! och hur man lever! Hur fan ska man kunna veta vad som är rätt alltid ? !    
Idag vill jag bara gråta för att gråta !

jan 2007
Ja även fast du kanske inte tror att det inte rör mej alls gör de det.

Det var ganska hårda och stora ord du sa.

Det kändes hoppas att jag får tillbaka vad jag har gjort dej då..

Jag hoppas att du en dag kan lämna dina känslor för mej och gå vidare

så vi kan vara vänner för jag vill inte mista dej helt..

kanske är det egoistiskt men du är en Super fin vän.

Jag vet att för vissa människor så försvinner

aldrig känslorna för man sårades för djupt av dom.

Jag hoppas verkligen inte att jag sårade dej så.

Jag gjorde ju egentligen ingenting och var ärlig direkt

men sina känslor styr man inte över.

Därför kan du inte kladra mej heller för att jag inte

kände det jag önskade att jag kände.


Jag vet inte men jag var fan en bättre skrivare då , eller så var livet så mycket hådare ..

Pernilla