Hittade 3 gamla dagböcker idag, livet var inte så mycket enklare när man var mindre men iförsig vem sa att tonåren skulle vara de lättaste, någonting som slog mej när jag läste alla dessa tusen ord och alla dikter som jag har kluddrat ner som jag en idag tycker ärganska läsvärda ibland fattar inte vad orden kom ifrån då?! Idag kan jag inte alls på samma vis sätta mej ner och skriva ner känslor på papper på ett sånt beskrivade sätt. Kul att man tappade den egeneskapen.. Men i allafall de som slog mej va att jag alltid gick runt och var kär i någon eller några ?! vad är grejen med det? fast det syns att de finns en som alltid finns med på ett hörn.. Han som jag nog var kär i .......