Jag har inte kommit längre och jag känner att sitta och bara tänka en dag som denna känns helt okej sådär konstigt mysigt i ett rum med mig själv ack jag ska inte säga att ditt sällskap skulle skada men eftersom jag vet att verkligheten inte kommer vara jag och du i mitt rum med 1000 tända ljus och en diskussion som hoppar mellan olika ämnen och inte slutar med några svar är precis vad jag hade velat.

Jag annser att jag får önska och drömma om sånna saker, men jag trivs också med mig själv ensam i ett rum lyssnade på musik som får mig att fundera mera, och just nu så står hela mitt liv på en plattform och det enda jag vet just nu är att jag själv tycker om den människan jag själv är men annars så vet jag verkligen ingenting inte hur framtiden kommer bli, om jag ska trycka tillbaka de små funderingar av att tycka om någon igen eller låta de växa. Där står jag helt oröd inför framtiden .