Varför känns det inte som jag längre till hör den sidan av befolkningen när jag egentligen gör det? varför känns det som jorden under en försvinner.

Jag gillar att jag aldrig kan bestämma mig för hur jag vill ha det, gillar också att när tryggheten känns som bäst rycks den bort som ett kniv i hjärtat.

Men mest av allt tror jag ändå att jag blir klokare med åren och inser att människor kommer och går och ibland kan man inte hjälpa att man vill någonting annat och att allting har ett slut men att det alltid kommer nya människor som tar platsen som då står tom.

Någonting som jag hatar är när jag börjar göra om i minnerna och tänker på hur det kunde vara. Helt onödigt och bara fuktansvärt sårade och totalt idiotiskt.

Nej nu börjar skolan.

Ha en bra dag

Pernilla