Idag känns det lite bättre endå lättad över att jag berättat det jag bestämde mig för efter veckans funderingar, även fast jag känner mig som en skurk, dömd, elak, och hemskt människa som inte vill stanna - Jag vet att jag inte borde känna så för det är ju i slut ändan mitt liv som jag själv måste leva som jag vill och nu vill jag inte det här !

Sen är jag fruktansvärt flaxig av mig jag vet men det vet ju inte dom sen innan hur jag ändrar riktning i livet ganska fort.
Men hästarna är en återkommande sak för mig och nu kanske det är dax att falla tillbaka på det jag egentligen vill mitt undermedvetna är uppe vid ytan och nu blir det bra ! Men jobbigt är det och nu går jag bara och väntar på att en nu barnflicka ska säga Ja så jag kan ta mitt pack och dra tillbaka till Dalaskogarna där mina djur, min familj och delvis mina vänner väntar <3

Pernilla