Jag, du och döden min vän
Satt just och kollade slutet på reprisern av One tree hill som går på tv (besatthet) och började tänka på hur de var då när man var där, under den tiden då de inte var repriser utan ens liv som man levde då. Allt börjar på nått vis suddad ut och många saker i ens liv försvinner någonstanns och minnen blir bara minnen och sånt. För några veckor sen fick jag brevet av Maja som vi skrev i början på ettan på gymnasiet om hur livet skulle bli förväntningar och sånt. Allt jag skev blev inte verklighet om jag ska vara ärlig på blev allt de som jag trodde men inte ville skulle vara så verklighet mitt framför mej, vilket inte är så roligt när man tänker på det men så blev det bara utan att jag styrde. Nu när man tänker på det så var det där hela tiden i mitt undermedvetna och tyngde ner min vardag om endå sanningen hade kommit då. Fast om jag ska vara ärlig så skulle det ha slagit hårt då men på ett sätt hade inte bara jag blivit lindade då. Så du skonade dej själv en aning men varsågod, som man brukar säga vänner kan man ha på avstånd men fiender har man närmare ordspråket går inte så men ja ni fattar var jag menar. Det stämmer inte riktigt men kort så litar jag aldrig på dej igen, så är det bara. Men å andra sidan litar jag inte på någon i min värld kanske min katt men han är endå lite lömsk så.
Nu måste jag sluta vara bitter och gå och ta in min ponny och vidare till klubben med Northon
Föresten vad är grejen med massa som läser och inga kommentarer ?!
Pernilla
Nu måste jag sluta vara bitter och gå och ta in min ponny och vidare till klubben med Northon
Föresten vad är grejen med massa som läser och inga kommentarer ?!
Pernilla
Kommentarer
Trackback
